Sommarhat

Eftersom ingen annan tycks inse det, så skall jag berätta för er alla varför sommaren är en plåga.

För det första, så är det varmt. Värme är någonting dåligt. Den ger huvudvärk, precis som allt hemskt solljus. Vilket leder till den andra irritationspunkten: Solen!
För att inte bli solbränd, vilket oftast bara ger konstiga klädsilhuetter av blek hud, måste man konstant smörja in sig i kladdig, kletig solskyddsfaktor. När man väl är insmord klibbar håret fast precis överallt, precis som katt- hund- och alla andra sorters djurhår. Om man torkar av sig eller så, måste det på mer solskydd. Och för att inte bli rödbränd och fjälla, måste man ha solskydd i ansiktet med, vilket i sin tur leder till smärtsamma finnar, för all solskyddsfaktor är fet och täpper till porerna.

Man blir dessutom svettig och äcklig, utan att så mycket som röra ett finger. Man luktar illa, och man blir kletig: Inga kläder sitter trevligt, och det finns inget värre än att vakna dyblöt och jättevarm.
Och är man som mig, som inte tycker om att springa omkring halvnaken på stan i tubtopp och minikjol som visar mer än de döljer, så blir det ännu värre. Man KAN inte vara klädd i underbara, fluffiga tjocktröjor i gassande sol!
Dessutom finns det väldigt få snygga och absolut inga bekväma sommarskor, så jag springer omkring i gymnasikskor hela sommaren. Eller kängor.

Och allas tjat om att bada! Jag vill inga bada, jag badar knappt ens i badkar. Jag hatar att visa mig halvnaken, oavsett om det är människor omkring mig eller ej. Och vatten är obehagligt, och läskigt, och håret blir helt förstört. Solskyddet åker av om man badar, och så fort man går upp blir man stekt igen.
Dessutom kommer det sand överallt.

Enda fördelen med sommaren är att man är ledig.

Sådär. Nu sa jag det.

förutom badande-biten håller jag med till 100%

! :O