Största anledningen till att jag inte kommer i säng tidigare omkvällarna speciellt nu under november beror på flödande inspiration. Idéerna och skrivarlusten sprudlar och jag blir så himla peppad när jag får skriva och kommer frammåt i berättelsen.  Sitter och surplar te och har märkliga ljud för mig, typ "Iiiiiiihhhhh" är en favorit samtidigt som jag studsar upp och ned på stolen klappandes i händerna likt en säl på droger. Ni vet när man blir så där exalterad av något att det bara bubblar på insidan, man vill hoppa omkring och springa runt som ett barn, jag blir ofta sån när jag skriver... Det låter ju rätt stört egentligen, men jag gillar väl att skriva antar jag?

*Meningslöst blogginlägg*
Ser ni förresten den lilla mätaren högst upp? Det skall alltså föreställa vad mitt mål är och hur långt jag har kommit än så länge. Alltså inte särskilt långt på en månad, men jag kommer hålla på längre än så tror jag, för jag har överflöd av inspiration och vill bara bli klar. Tänk hur det kommer kännas efteråt, när man sitter där, alldeles färdig och slut på idéer till sin berättelse, när den har uppnåt sitt mål. Undrar vad man känner då? Stolthet, kanske, och lättnad. Säkert en sorts tomhet också, att något man arbetat på så länge helt plötsligt blir klart och 'försvinner' måste kännas märkligt.

Anyways, gud det här låter ju som om jag skriver på värsta bokserien eller något, haha! Det är det inte! Men tanken är att det ska bli lika långt som en medellång roman, dvs 50 000 ord. Nästan 100 datorskrivna A4 sidor ungefär.

Hela poängen med det här aslånga inlägget var egentligen att jag undrar VARFÖR man får inspiration precis när man ska lägga sig och är som tröttast? Alltid vid kl 3-6 på morgonen sitter jag och skriver sida efter sida och får separationsångest när jag inser att klockan har gått från att vara sen natt till tidig morgon och måste lägga ifrån mig datorn. Brukar skjuta upp det med "bara en kopp te till," eller "bara den här låten...", "bara det här stycket, den scenen eller två sidor till.."

Nu är klockan strax fem, och jag ska på möte med min jobbcoach imorgon. YAY. Not. haha. Nä, men, alltså.. jag vet inte. Har blivit så lat nu det senaste. Se, nu svamlar jag igen. Alltså ser ni hur långt och onödigt det här inlägget är nu, varför skriver jag ens? (BECAUSE I LOVE IT)
Har inte ens någonting att säga liksom.

Åh vet ni, det fulaste är att jag precis passerat 10 000 ord strecket, och själva huvudstoryn har precis bööörjat :D:D:D:D:D:D:D äntligen! Som jag längtat! Har skjutit upp det en vecka nu, för jag ville att deras möte skulle bli perfekt och jag visste inte hur jag skulle få ned det jag hade i huvudet på papper/datorn/youknowwhatimean. Och så nu, inatt, fick jag helt plötsligt en kick och kände det inom mig, hur det flödade igenom mig och ut ur fingertopparna, nästan så att det kliade, jag bara var tvungen att skriva ned det och när jag väl började så gick det så fort, och sedan hade jag fått ned det på två sidor. ÅH vad bra det blev. Tycker jag nu i alla fall, kanske hatar det imorgon.

Hihi jag vill bara fortsätta skriva nu här också, som ni kanske märker (???) men vem fan orkar egentligen läsa? Så ja. Nu tar det slut (nooo).

Bye :) natti!!

(don't... leave....)

(;_;)

....hejdå.

alltså jag kan inte. Seriöst Hannah, lägg av, SÄG BARA HEJDÅ DÅ, EN GÅNG FÖR ALLA!! Fast inte föralltid förståss, bara, for now. Tills vi möts igen <3 <3 <3 men vem vet när nästa inspirationsflöde kommer igen?? Det kan ta dagar, veckor, månader!!!!!

Siriusly, guys. Jag är nog övertrött.

I'm not saying goodbye. It's too hard.




Edit 05.02: hahahahahahaha kan inte någon räkna hur många gånger jag skrev ordet "inspiration"?